|
Münster tur och retur.
Lördagen den 1 november var det
alltså dags för finalen i Svenska Cupen på
Råsunda. Eftersom jag numera bor och pluggar i Münster
i Tyskland blev resan till matchen något längre
än vanligt denna gång. Här kommer en reserapport
som inleds med lite bakgrundsfakta.
Hösten 2001 lärde jag känna en kille från
Tyskland, Jan, som då var utbytesstudent på Högskolan
i Skövde. Då vi båda är mycket intresserade
av fotboll blev det så att han vid två matcher
följde med till Ryavallen, UEFA-cupmatchen mot Legia
Warszawa och sista allsvenska matchen mot IFK Norrköping.
Sedan dess är han Elfsborgssupporter och håller
koll på resultaten via internet.
När det stod klart att Elfsborg var i final bestämde
jag mig snabbt för att tamig dit. Dessutom ringde jag
upp Jan och frågade om han ville följa med. Absolut,
blev svaret.
Resan tar sin början fredagen den 31 oktober, då
jag efter att ha haft en föreläsning på förmiddagen
kom hem till rummet för att snabbt packa mina saker och
ta bussen till järnvägsstationen. Halvvägs
till bussen kom jag på att tågbiljetterna låg
kvar på rummet, så det fick bli en språngmarsch
dit och sedan till bussen, vilket gick utmärkt, då
bussen som vanligt var lite försenad.
Väl framme vid stationen åt jag en snabblunch bestående
av bratwurst och pommes. Tyskarna äter oftast pommes
med majonäs, vilket jag till min förvåning
upptäckte i början av min vistelse här. Till
min ännu större förvåning upptäckte
jag att det faktiskt är riktigt gott! Därför
blev det även denna gång majonäs istället
för ketchup. Nåja, efter dessa kulinariska läckerheter
var det dags att äntra tåget till Hamburg, som
i vanlig tysk tågordning var försenat.
Detta ledde till att jag på Hamburg Hbf fick ytterligare
en dos löpträning för att hinna med nästa
tåg till Lübeck, där jag möttes av Jan,
som bilat dit från Siegen. Jan hade bokat övernattning
åt oss på ett pensionat, där vi lämnade
våra väskor och gick ut på stan och åt
varsin rejäl Wienerschnitzel. Vi var ju fortfarande i
Tyskland, så då gäller det att äta typisk
tysk mat! Natrurligtvis diskuterades förväntningarna
inför morgondagen. Bland annat nämndes möjligheten
att det skulle kunna finnas en eller ett par Assyriskasupportrar
på planet.
Matchdagen börjades med en snabb frukost klockan 7.30
innan vi åkte den korta sträckan till flygplatsen.
Efter incheckning var Jan tvungen att checka in sitt handbagage
som vanligt bagage eftersom det innehöll ett "vapen"
i form av en nagelsax. Efter ombordstigning visade det sig
snabbt att våra förväntningar vad gäller
Assyriskasupportrar var kraftigt underskattade. Utan att räkna
speciellt noga uppskattade vi att det fanns ett 20-tal motståndarsupportrar
i kabinen! Dessa visade sig vara mycket trevliga och nästan
hela den timslånga flygresan tillbringades med snack
om både fotboll och annat med våra nyfunna vänner.
Efter landning på Skavsta Flygplats följde naturligtvis
fotografering av oss tillsammans.
Efter bussresan till Cityterminalen, som komiskt nog tog
längre tid än flygresan, siktade vi för första
gången sedan avresan gulsvarta supportrar. Dessa, som
var två till antalet, visade sig vara från Dalarna
och berättade att det var lokförarstrejk i Sverige,
något som var nyheter för undertecknad, och att
tåget hem tyvärr var inställt, varför
de nu sökte efter en lämplig bussförbindelse.
Senare fick vi reda på att den sista bussen gick så
tidigt att de var tvungna att lämna Råsunda innan
slutsignalen! Nåja, vi skulle nu till Liljeholmen för
att lämpa av vårt bagage hos Erik så vi sa
Auf Wiedersehen till dalmasarna och satte kurs mot T-Centralen.
Där träffade vi kort Eriks flickvän som sa
att Erik var "nipprig", på vilket sätt
och varför framgick inte. Väl hemma hos Erik kunde
vi inte heller se några tecken på nipprighet,
i alla fall inte mer än matchdagens vanliga lilla nervositet.
Hur som helst, efter att snabbt ha lämnat vårt
bagage tog vi tre T-banan till Solna Centrum och gick genast
till Solna Krog där vi gulsvarta samlades inför
matchen. Stämningen var hög och ju fler Elfsborgssupportrar
som anlände desto högre blev den. Det är ju
inte bara spelarna som måste värma upp inför
match utan även vi supportrar! Det sjöngs, det åts
av den goda buffén, drycker av olika slag intogs. Så
småningom blev det äntligen dags att vandra till
Råsundas norra läktare. Två trevliga poliser
tog täten och ledde oss under vägen till andra sidan
densamma eftersom vi inte fick gå för nära
Assyriskas supportrar som samlats utanför södra
läktaren. Något onödigt, tyckte vi, och sjöng
"Alla vi som går en omväg klappar nu"...
Poliserna var sedan oerhört vänliga och stoppade
all trafik så att vi i samlad trupp kunde korsa gatan.Det
var inte utan att man kände sig hedrad! Poliserna var
säkert Elfsborgare!
Assyriskas supportrar var både fler till antalet och
mer högljudda än oss men vad gör väl det
när det går som det ska på planen! Matchen
lämnar jag därhän, då det ändå
lär finnas massor av rapporter om den. Efter slutsignalen
utbröt förstås vilt jubel på vår
sektion och löpsedlar om guldet delades ut. Efter detta
fortsatte firandet på Solna Krog innan bussarna skulle
rulla hem till Borås igen. Jag, Jan och Erik lämnade
så småningom också krogen för att ta
oss hem till Erik. På vägen inhandlades dock Oboy
och Marabou choklad, varor som beställts av kompisar
i Münster, samt Herrljunga Cider, som var till mig själv
då det inte verkar finnas Cider i Tyskland. Väl
hemma hos Erik åts det pizza och pratades fotboll. Naturligtvis
kollade vi på VG och andra sidor där det stod om
matchen. Hur som helst så blev det ganska sent, vi kom
inte i säng förrän 0.40.
Klockan 2.15 var det dags för mig och Jan att gå
upp! Ingen lång natts sömn
där, inte! På tunnelbanan fick vi sällskap
av en massa mer eller mindre berusade människor som troligen
var på väg från en krog till en annan eller
eventuellt hem. Flygbussen avgick från Cityterminalen
3.45 och var framme vid Skavsta 5.00. Där checkade vi
in och efter att ha besökt kafeterian träffade vi
i avgångshallen åter våra vänner från
gårdagen som idag var något lugnare, dels beroende
på att de inte sovit en enda minut utan istället
firat hela natten och dels på grund av resultatet i
matchen. De gratulerade oss naturligtvis till segern och den
knappa timmen innan det var dags att gå ombord på
planet gick snabbt, då vi hade mycket att prata om.
På planet kunde man äntligen sedan slumra en stund
innan vi landade i Lübeck vid 8-tiden. Vi sade adjö
till våra assyriska vänner och önskade varandra
lycka till i framtiden och åkte sedan in till stan,
där jag och Jan skildes åt. Han skulle nämligen
till Rostock för att skriva sitt examensarbete vid svenskklubben
Hansa Rostock!
Jag hade nu hela förmiddagen på mig i Lübeck,
då mitt tåg gick först strax efter klockan
14. Jag gick in till Gamla Stan och började med en riktig
frukost på ett bageri, där jag också träffade
dagens första svensk. Det skulle visa sig bli flera,
vilket var riktigt trevligt eftersom jag förstås
var klädd i gulsvart halsduk. Under det att jag deltog
i en stadsrundtur mötte vår grupp en svensk resegrupp
där flera gratulerade mig till segern medan en person
något förvirrat frågade hur jag trodde att
det skulle gå mot Assyriska...
Nåväl, till slut blev det dags att kliva på
tåget till Hamburg, där jag skulle byta tåg.
Där kände jag mig riktigt uttittad, det var många
som glodde på mig i min gulsvarta halsduk och eftersom
man vill göra bra reklam för vårt lag så
log jag förstås och viftade lite med halsduken.
Först senare fattade jag varför alla tittade så,
nämligen för att likaledes gulsvarta Borussia Dortmund
denna söndag spelade mot just Hamburg. Troligen undrade
folk vad en Dortmundsupporter gjorde i Hamburg en och en halv
timme innan matchen började i Dortmund, tre timmars tågresa
därifrån... Nåja, ingen skada skedd, sista
tåget hem till Münster äntrades och de två
timmarna tillbringades till största delen i ett slummerliknande
tillstånd innan det var dags att stiga av. Nu var det
bara att ta stadsbussen hem. Dock gick jag först in på
bensinmacken hemma där jag trevligt nog åter träffade
en svensk som på tyska förvånat frågade
varför jag hade en Elfsborgshalsduk på mig! Dessutom
hann jag med att bli gratulerad till Dortmunds seger... Väl
hemma dekorerades naturligtvis väggen i korridorens gemensamma
kök på vackraste sätt innan det var dags att
lägga sig efter en händelserik och underbar helg!
Krönikan skriven av Stefan Carlsson
2003-11-16
|
